Jag

Jag kan säga förlåt om och om igen, men efter allt har de redan tappat meningen.
Jag är upp och ner som en jävla berg och dal bana, och det vet du, det ser du.
Jag vet att du är trött på det här, det är jag med... Jag kan gråta i timmar och ha ont,
jag har blivit melankolisk, kanske vart de ett tag nu. De värsta är att inse mitt i all skrik,
gråt och bråk att de inte finns någon anledning, något som började av ord vi aldrig sa
har nu blivit till något vi inte kan hantera, så vi sitter där helt utan svar och det värsta är
att jag inser det alltid försent. Jag vill ha space för att inte skada dig tills jag mår bättre
men jag älskar dig och vill inte vara utan dig, vill att du ska finnas här nu när jag mår som
sämst för jag vet att en dag kommer jag att må bra igen och då ska du finnas där och
förtjäna de allra bästa av mig, du vet att jag är en bra person.. men nu är jag vilse,
hjälp mig fram och håll min hand så är jag redan halvvägs. Jag vet att det jag ber om är
för mycket och ibland kräver jag allt och lite till, men jag behöver dig, jag behöver
någon som håller om mig, någon som finns där för mig, någon i slutet av dagen,
någon jag kan somna vid efter en natt ute i stockholm, varje natt. Jag behöver dig.
Jag vet att jag väljer att sopa allt de dåliga under mattan, väljer att förlåta & försöka, 
att gå vidare och se det positivt, jag väljer att kämpa på och bita ihop, men jag kan
också 
rasa ihop och falla isär, jag går också sönder och alla sprickor gör mig svag.
Alla sår jag river upp för att sedan låta dina armar krama mig tills jag slutar att blöda.
Det är så lätt att trösta sig på att ingen är perfekt, men ger det mig rätten att göra
misstag om och om igen, och skylla på att det är de vi människor står för - Misstag!
Nej jag kan inte längre skylla på de, jag är så perfekt jag kan bli och du får ta mig som
jag är eller fortsätta din väg, ja det kan vara jobbigt att älska någon som gör misstag
och inser det, gång på gång ber dig att förlåta mig för hur jag betedde mig, men jag
inser det i alla all. Och jag söker hjälp, jag kanse är helt fucked up i mitt huvud men jag
försöker bli bättre, och jag kan inte lova dig att det är bättre imorgon, för jag behöver
tid att läka, jag behöver tid att samla mig och må bra, och jag kan bara hoppas
på att du finns där för mig i slutet av den dagen. Jag vet att jag kan va helt vild.
Jag vet att jag kan ta dig till din gräns. Jag har känslor utan uppehåll, jag är extrem.
Jag har ingen paus på mina känslor, jag stannar knappast för att tänka efter,
jag kan känna tusen och en saker på samma gång, jag kan känna mig tom.
Och allt de på en och samma gång eller ingenting alls. Jag har mina gränser
men inte på år har folk kunnat nå dom, efter allt som hänt och min barndom,
min uppväxt skapade en moral, en stark och stolt människa. Jag vet att jag är
för stolt ibland för att säga förlåt och ja. Fast allt det här borde du veta efter
8 månader, du borde veta vem jag är, och ibland känns de som att du vet det
bättre än jag, hur ska jag låta dig gå... du som vet allt, och sådär mer.

 
About Feelings | broken, confessions, feelings, love, me | |
Upp