om alla andra kan, så kan jag också!



Allting har sitt slut och världens värsta smärta måste också 
ta slut en dag. Jag vet att jag är bara en av dom tusentals andra som
gråter inatt, och jag vet att det finns tusen sorger djupare än mina men
jag kan inte undvika hur jävla ont de gör.  Vi alla har våra gränser.
Jag går genom ett helvete varje dag och nu när solen börjar skina, 
den påminner mig dag för dag om hur det var då, förra året denna dag.
Så mycket som har förändrats. Jag gråter oftare nu...
Det var så länge sen som jag grät lyckotårar, jag undrar ofta hur de känns.
Jag minns hur du gjorde mig lycklig och jag har glömt alla andra. 
Jag kommer ihåg första natten och jag glömmer alla dom andra.
Smärtan gör mig alldeles dövstum, jag är helt paralyserad. Fortfarande.
Jag knarkar Veronica Maggio och röker alldeles för många cigg.
Något som lättar på trycket och bedöver mig när jag sväljer en efter en.
Tagit allt för mycket vatten över huvudet igen. Men jag lovar att inte drunkna...
Minns kvällen i fredhäll, en helt vanlig sommarkväll, jag trodde fan att vi
skulle klara det. Saknar att känna mig hel. Saknar att vara din när du var min.
Att försöka glömma någon som gav mig så mycket att minnas, hur ska det gå?
Men kanske en vacker dag igen, för om alla andra kan; så kan jag också.
Kanske inte kommer vara lika lycklig igen, men jag kommer nog le ändå.
En sak är säker, jag gav aldrig upp på oss, jag kommer alltid att älska dig
eller den du var. Vi alla förändras. Men hur ska de bli  hädanefter...


 
About Feelings, About Me | |
#1 - - Anonym:

Du behöver en kram. Du mår som jag. Kram

#2 - - Anonym:

Snygg ny header. Hur är det med dig? Du skriver så sällan. <3

Upp