sover
Och Jag vill ligga där, i dina vita hotell lakan... Och jag vill låta mina fingrar vandra längst din nakna rygg och tillbaka, jag vill känna den värmen din bara kropp utstrålar i vinter nattens kyla. Ja jag vill höra dina andetag, och mellan var och en känna mitt hjärta slå dubbelslag, av rädsla, av att inte höra ett till, andetag, hjärtslag, tomrum och vinden ylar utanför fönstret, bryter våldsamt våran melodi bestående av hjärtslag och andetag. Och mina fingrar dom fortsätter att vandra upp och ner för din rygg medan jag studerar varje millimeter av din bleka hud.
Det är som att jag spelar en trasig piano med mina fingertoppar, en elektrisk stöt av var och en, ett ljud som du inte hör för att du sover nu, än.
Jag låter dom glida, skriver något över din rygg som du inte kan tyda. Jag ligger vaken sen det började. Jag lägger mitt öra och min kind mot din rygg och så kan jag höra havet... Det är som att lyssna på en snäcka, dom säger att man kan höra vågorna... Men egentligen är de bara blodet i ditt huvud, som ekar genom snäckan när det rusar genom ådrorna. Det är berusande. Det är du med, men det är bara blod. Du har ingen aning om vad som pågår just nu, och kanske är det bäst så. För vilken nytta skulle mina nu blottade hemligheter göra? Du sover djupt och jag vill inte väcka dig. Men medan du sover, ligger jag vaken och tänker på dig. Hur skulle de kännas att vara blodet som rusar genom dig? hur skulle det kännas att vara luften du andas djupt in i dina lungor? Hur skulle de kännas att vara solens strålar som tränger sig genom persiennerna och berör din kind varje morgon? Hur känns jag, bredvid dig, en morgon som vilken som helst.
Hur känns min nakna, varma, nyvakna kropp nästan tätt intill din nu när du vaknar,
Jag låter dom glida, skriver något över din rygg som du inte kan tyda. Jag ligger vaken sen det började. Jag lägger mitt öra och min kind mot din rygg och så kan jag höra havet... Det är som att lyssna på en snäcka, dom säger att man kan höra vågorna... Men egentligen är de bara blodet i ditt huvud, som ekar genom snäckan när det rusar genom ådrorna. Det är berusande. Det är du med, men det är bara blod. Du har ingen aning om vad som pågår just nu, och kanske är det bäst så. För vilken nytta skulle mina nu blottade hemligheter göra? Du sover djupt och jag vill inte väcka dig. Men medan du sover, ligger jag vaken och tänker på dig. Hur skulle de kännas att vara blodet som rusar genom dig? hur skulle det kännas att vara luften du andas djupt in i dina lungor? Hur skulle de kännas att vara solens strålar som tränger sig genom persiennerna och berör din kind varje morgon? Hur känns jag, bredvid dig, en morgon som vilken som helst.
Hur känns min nakna, varma, nyvakna kropp nästan tätt intill din nu när du vaknar,
men jag sover nu, än.
